Vad visar kliniska studier om hudens fukt, elasticitet och linjer?
Varför minskar hudens spänst?
Efter ca 25 års ålder minskar kroppens egen kollagensyntes, vilket leder till tunnare dermis och sämre elasticitet. Hyaluronsyra (HA) binder vatten i huden och bidrar till spänst och lyster. Kombinationen av hydrolyserat marint kollagen, HA och C‑vitamin stödjer hudens egen uppbyggnad.
Kollagenpeptider i RCT och metaanalyser
En välciterad dubbelblind RCT visade förbättrad hudelasticitet efter 8 veckor med specifika kollagenpeptider [1]. En systematisk översikt och metaanalys av 26 RCT (n=1 721) fann signifikanta förbättringar i hudens fukt och elasticitet jämfört med placebo [2]. Ytterligare RCT har visat minskning av rynkdjup och förbättrad dermal densitet [3].
Oral hyaluronsyra – vad säger data?
Nyare studier och metaanalyser stödjer att oralt intag av HA förbättrar hudfukt och självskattad hudkvalitet [4,5]. Effekten verkar vara dosberoende och kommer inom 4–8 veckor.
C‑vitamin och kisel från bambu – stödjande roller
C‑vitamin är kofaktor i kollagensyntesen. Kisel (från bambuextrakt) är involverat i bindvävens struktur och associeras med starkare hår och naglar.
Så använder du IVITAPURE GLOW
• Daglig dos enligt etikett, gärna på fastande mage.
• Ge 8–12 veckor för utvärdering (foton i liknande ljus är ett bra sätt att följa resultat).
• Kombinera med hudvård och solskydd – tillskott och livsstil samverkar.
Referenser
[1] Proksch E. et al., 2014 – RCT: kollagenpeptider förbättrar hudens elasticitet. PubMed: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/23949208/
[2] Pu S‑Y. et al., 2023 – Systematisk översikt/metaanalys av 26 RCT. PMC: https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC10180699/
[3] Czajka A. et al., 2018 – RCT på kollagenpeptider och dermal effekt. ScienceDirect: https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0271531717311508
[4] Gao Y‑R. et al., 2023 – Oral hyaluronsyra och hudförbättring. PMC: https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC10661223/
[5] Amin P. et al., 2025 – Metaanalys av oralt HA i RCT. PubMed: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/40911749/
